Från Göteborg till Italiens hjärta!
Det finns något alldeles särskilt med att resa på vägarna – att se landskapet långsamt förändras, känna rytmen av resan och upptäcka nya platser utan att stressa.
I samarbete med Rolfs Flyg & Buss fick jag uppleva just det: en vinresa genom Europa där hållbarhet, gemenskap och njutning gick hand i hand.
Istället för att flyga mellan destinationer reste vi tillsammans på hjul – genom Tyskland, Alperna och in i Italiens magi. Längs vägen väntade vingårdar, nya upplevelser och möten med människor som levt med vin i generationer.
Det var något vackert i att dela resan – skratten på bussen, kaffepauserna vid vägkanten, vyerna som långsamt öppnade sig utanför fönstret. Den här resan blev mer än en smakresa. Den blev en påminnelse om att det går att resa rikt, bekvämt och hållbart – tillsammans.
Så häll upp ett glas, luta dig tillbaka och följ med mig på en resa fylld av vin, värme och livsnjutning.
Från hemorten till Berlin – resans början
Resan började tidigt en septembermorgon i Göteborg, väskan packad med förväntan. Första stoppet blev Berlin, där vi fick en mjukstart med fint hotell, goa sängar och en god frukost nästa dag.
Berlin till Halle – vägen mot sydligare smaker
Efter några timmar på vägen bytte vi Autobahns brus mot Halles charm. En kväll med Riesling till middagen, innan resan tog en ny riktning – mot vinets och källornas land. Även här i Halle med Alperna alldeles utanför fönstret, sov vi så gott och vaknade nyfikna för nästa etapp.
Josef Brigl i Caldaro & Abano Terme – historia och doft av druvor
Genom Alperna nådde vi Sydtyrolen, och där väntade Josef Brigl i Caldaro – en vingård med anor från 1400-talet. Här doftade det historia, sten, ekfat och solvarma druvor. Jag var väldigt imponerad av alla dessa 100 år gamla vinfat där juicen låg och ekade till sig. Här fick vi en vinprovning och en lättare lunchsmörgås innan vidare färd till Abano Terme. Jag lärde mig mer om vin från Sydtyrolen, och köpte med ett par flaskor att njuta av hemma.
Vi åkte vidare mot Abano Terme, känt sedan romartiden för sina varma källor. Efter en lång dag på vägen var det rena magin att äntligen komma fram till hotellet där vi nu skulle bo i 4 nätter. Temperaturen steg till 29 grader och det blev sommar igen i september.
Vid Gardasjön – Desenzano del Garda och Ca’ Maiol
Nästa stopp var Gardasjön, den där gnistrande blå pärlan som alltid känns som ett vykort. Det var marknadsdag i Desenzano och ett myller av turister i denna mysiga stad. Men vi letade upp en liten gränd bortom turismen, sådär perfekt med 25 grader i skuggan - beställde lokalt vin och en pastarätt. Jag kan fortfarande känna känslan… Efter en dödligt god pistage-gelato, hann vi även med att svalka oss Gardas vatten innan vi besökte vingården Ca’ Maiol. Här smakade vinet som sommar i ett glas – lätt, fruktigt och fyllt av liv. Ca´Maiol är en enorm vingård och vi fick både rundvandring och en ljuvlig provning av deras eleganta viner. Jag har redan öppnat en av alla flaskor jag köpte med hem. Otroligt lyxigt vin. Lägg det på minnet.
Treviso – prosecco, tiramisu och venetiansk magi
Dag 5 gick utflykten till Treviso, proseccons hemstad. Här känns livet nästan bubbligt på riktigt. Jag och min man Magnus blev helt berusade av känslan i staden med de glittrande kanalerna likt Venedig, historiens vingslag och tiramisun som vi inmundigade i en sval kaffegränd. En makalös stad. Romantisk, lugn och fri.
Vi besökte därefter vingården Castello di Roncade, en venetiansk villa från 1500-talet, som lika gärna kunde ha varit en scen i en gammal film. Om jag var berusad innan, så drunknade jag av vyerna kring det sagolika slottet Castello Di Roncade.
Här fick vi prova 5 magiska viner och bjöds dessutom på generösa tallrikar av chark & ost. Jag blev otroligt förtjust i en ny druva för mig, som heter Raboso. Vild, mörk och intensiv.
Vi avslutade dagen med en 4 rätters middag på hotellet i Abano Terme, liksom alla kvällar på detta mysiga hotell.
Loreggian & Padova – poesi och lantlig charm
Nästa vingård i vår vinresa var Loreggian i Petrarca där poeten vid namn just Petrarca en gång satte sina ord i rörelse. En otroligt genuin vingård där mamma, pappa, syster och bror passionerat bjöd in till provning och rundtur bland vinrankor och juicetankar. Mamma Loreggian hade bakat mandelskorpor som vi fick smaka till bubblande apelsin- dessertvin (kan även du känna dofterna nu?). Också här köpte vi med oss vin, liksom från alla gårdar innan. Det är svårt att låta bli när det smakar så ljuvligt...
Vidare till vingård nr 5 i Padova. Gården Bernardi bjöd på historia, autenticitet och en gedigen familjär känsla. En plats där de förberedde fest inför helgen, och de märktes i den pyntade logen med ljusslingor i taket. Plötsligt längtade jag efter hösten mitt i 28 graders värme, haha!
Även här bjöds vi på en otroligt fin charktallrik, flera olika viner och fina berättelser kring deras arbete på gården.
Loreggian & Padova – poesi och lantlig charm
Nästa vingård i vår vinresa var Loreggian i Petrarca där poeten vid namn just Petrarca en gång satte sina ord i rörelse. En otroligt genuin vingård där mamma, pappa, syster och bror passionerat bjöd in till provning och rundtur bland vinrankor och juicetankar. Mamma Loreggian hade bakat mandelskorpor som vi fick smaka till bubblande apelsin- dessertvin (kan även du känna dofterna nu?). Också här köpte vi med oss vin, liksom från alla gårdar innan. Det är svårt att låta bli när det smakar så ljuvligt...
Vidare till vingård nr 5 i Padova. Gården Bernardi bjöd på historia, autenticitet och en gedigen familjär känsla. En plats där de förberedde fest inför helgen, och de märktes i den pyntade logen med ljusslingor i taket. Plötsligt längtade jag efter hösten mitt i 28 graders värme, haha!
Även här bjöds vi på en otroligt fin charktallrik, flera olika viner och fina berättelser kring deras arbete på gården.
Vägen hem – genom Sydtyrolen, Bayern och Hannover
På vägen hem rullade vi åter genom Sydtyrolen, där bergen ramade in vägen som en tavla. Vi stannade till i Franken, Bayern dag 8 - för ett sista smakprov – vingården GEHRING, där passionen för vin kändes i varje klunk. Här bjöds vi in av Madda och hennes make som så stolt berättade om sin gård, vinerna och passionen de har till sin tyska viner. Vilket avslut på en otrolig smakresa, och även ett skönt stopp på vägen hem innan autobahn igen. Ja, att stanna till i mysiga Franken för vinlunch på äkta tyskt vis, det var underbart!
Vidare mot en natt i Hannover, sedan vägen ända hem. Trötta, glada och med bussen lite tyngre än när vi startade – tack vare några välfyllda vinlådor i bagaget.
Efterklang – vin, värme och vägar
När jag tänker tillbaka på resan inser jag att det inte bara var vinet som gjorde intryck – utan allt däremellan.
De slingrande vägarna mellan vinrankor, människorna som log när de berättade om sina druvor, kvällarna med stilla ljus över bergen.
Det var en resa som doftade av historia och smakade av nuet.
Och kanske är det just det vinresor handlar om – att hitta balansen mellan tradition och ögonblick, mellan det man smakar och det man känner.
Jag lämnade Italien med fler flaskor än planerat, men framför allt – med hjärtat fullt av minnen, värme och en längtan tillbaka.
