Stefan Widlund
Stefan Widlund
Lär känna mig!
Jag har alltid älskat att resa – att upptäcka nya platser, få nya intryck och samla på mig minnesvärda upplevelser.
Född och uppväxt i Göteborg, men världen har länge varit mitt andra hem och jag har hittills besökt omkring 80 länder.
För mig är varje resa unik: det kan vara en vandring genom en medeltida stad i Europa, en gemensam middag på en vingård i Piemonte eller att uppleva skymningen vid Taj Mahal när den vita marmorn skiftar färg och speglar kvällssolen i mjölkvita, gyllene och svagt rosa nyanser.
På mina resor vill jag ge en helhetsbild: varför ligger staden där den ligger, hur har platsen vuxit fram och vad gör den speciell? Jag vill också lyfta fram det som ger resan sin egen karaktär – sådant som gör att du kommer hem med nya insikter och fina minnen. Det kan handla om natur, kultur, historia, mat eller möten med människor.
Mitt mål är att vi får en rolig, trygg och intressant resa tillsammans.
Genom mitt arbete har jag rest mycket, upplevt många delar av världen och även bott och arbetat utomlands under längre perioder. Som reseledare på Rolfs tar jag med mig dessa erfarenheter för att göra just vår resa så innehållsrik och speciell som möjligt.
Jag ser fram emot att få resa tillsammans – hoppas vi ses på din nästa resa!
- Vad är det bästa sättet att lära känna lokalbefolkningen när du reser?Oftast handlar det om att våga gå lite utanför de mest självklara stråken, kika in i den där butiken, vara nyfiken och kanske prova restaurangen som ligger lite vid sidan av, att verkligen vara öppen och möta det oväntade med ett leende – då blir det ett riktigt fint reseminne.
- Drömdestination att återvända till?Oj, inte helt lätt att välja, men Perhentianöarna på Malaysias östkust ligger högt på listan. Det är en plats där du verkligen kan sitta på verandan till din bungalow, ta på dig simfötterna, gå några steg och kliva rakt ut i det turkosa havet – och se sköldpaddor och små hajar på revet precis intill där du bor.
- Rolig/märklig reseanekdot?Jag hade precis fått mitt första kreditkort, ett jättefint med en nautisk kompass på – tyckte jag i alla fall. Första natten på semestern checkade vi in på ett litet hotell i Barcelona. Portiern glömde ta betalt vid incheckningen och dök därför upp vid vårt rum strax före midnatt för att göra en avtryckskopia på kortet, som man gjorde på den tiden innan uppkopplade betalterminaler och blipp. Han stoppade in kreditkortet och karbonpappret i den där gamla maskinen i det dåliga ljuset i hotellkorridoren, men lyckades på något sätt förväxla kortet och karbonpappret. Resultatet blev att hotellets namn präglades in bredvid mitt eget på mitt helt nya kort. Resten av resan fick jag snällt förklara varför jag hade ett hotell instämplat på kredit kortet bredvid mitt namn – men vi lyckades faktiskt betala med kortet hela resan ändå.