Schweiz, Glaciärexpressen & den sagolika byn jag inte visste fanns

Schweiz. Alpernas kronjuvel, ostens högborg och landet där tåg är så punktliga att man misstänker att de går på atomtid. Jag hade bara varit i Schweiz en gång tidigare. Då på cykel, med punkteringar tätt följt av fler punkteringar, på en stressig resa på två hjul mot Venedig, där njutning av Schweiz vackra natur tyvärr fick stå tillbaka för en kamp mot klockan att hinna med ett flyg.

Men nu, flera år senare, reste jag tillbaka. Redo att lämna två punkteringsrika hjul hemma mot fyra robusta bussdäck, tillsammans med min sambo Johanna och Rolfs Flyg & Buss. Och skillnaden mellan att uppleva Schweiz i stress och att uppleva landet utan att kämpa mot klockan?
Låt mig säga så här: spannet är stort. Lika stort som intresset var för mig att äntligen få följa med på en tågresa med den berömda Glaciärexpressen.

Efter min första resa med Rolfs Flyg & Buss 2024 – en storslagen vandringsresa i Dolomiterna – var förväntningarna högre än Matterhorn. Och trots att den här resan inte ens var en vandringsresa, blev den allt jag hoppats på. Och mycket till.
Så hur bra var min första Schweiz-resa med Rolfs?

Sehr gut. Très bien. Molto bene.
(Med tre officiella språk i Schweiz vill jag försäkra mig om att ni alla förstår att jag menar: Mycket bra!)

Från västkusten till alpernas hjärta

Från påstigningsplatsen vid Gustav Adolfs torg i Göteborg till tyska Hannover. Från Hannover till gränsstaden Weil am Rhein vid floden Rhen, där Tyskland, Frankrike och Schweiz möts. Och från Weil am Rhein till Bern, Schweiz exteriörvackra huvudstad. Äntligen var vi framme i det kustfattiga, men sjö-, berg- och hål-i-ostenrika, alplandet – inklämt mellan Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike i ett av Europas absolut vackraste landskap.
Här hann vi se mycket på egen hand innan vi mötte upp en lokal guide som tog oss runt till ännu fler av huvudstadens guldkorn.

Albert Einstein, flodvatten och björnar

Tillsammans såg vi Zytglogge-klocktornet, Albert Einsteins tidiga bostad från 1900-talets början, välvda arkader, rikt dekorerade fontäner och kullerstensavenyer som myllrade av såväl historie- och kulturintresserade turister som sommarglada invånare på väg ner till Aare – floden som omringar staden i tre väderstreck – för ett dopp i sommarvärmen.
De flöt förbi oss som lyckliga korkar i Aares strömmar, för att sedan kliva upp en bit längre bort och soltorka i en frodig skogsdunge, på en solskensbadande klippavsats eller i skuggan av en flera hundra år gammal bro. Jag säger bara: tänk om Göteborgs vallgrav hade varit lika ren. Då hade våra somrar sett rätt annorlunda ut…

Lite kuriosa är att det första djuret som stadens grundare Berthold V av Zähringen lyckades fälla under en jakt i området år 1191 var en björn. Därför fick staden namnet Bern, som betyder just ”björn” på tyska.
Och därför var det första djur vi möttes av när vi klev av bussen, helt logiskt, riktiga björnar i en stor inhägnad.

Smakprov av Schweiz mest ihåliga symbol

Innan vi kom till Bern hann vi även besöka Emmentaler Schaukäserei, ett center för ostkultur i hjärtat av Emmentalregionen. Förutom en intressant rundtur av en lokal ystare på den historiska ostgården, fick vi också provsmaka den berömda AOP-osten. En riktigt vällagrad klassiker vars otaliga hål och nötiga smak blivit själva symbolen för schweiziskt osthantverk.

Och ja, osten var lika god som den var stor. Och dyr. En hel sådan ost kan väga drygt 100 kg och kosta flera tusen euro. Så om du har för mycket pengar och inte vet vad du ska göra av dem: köp en schweizisk flerårslagrad ost. Haken är bara att du måste äta upp den snabbt när du väl skurit i den; den håller sig nämligen inte särskilt länge när den väl öppnats…

Vad är väl en strandpromenad till slottet?

Tillsammans med mitt trevliga resesällskap klev vi av bussen i Montreux. Här, längs Genèvesjöns östra strand, bjöds vi på strålande väder, exklusiva butiker, skulpturer föreställande kända kulturpersonligheter och en strandpromenad som slingrade sig förbi små badvikar hela vägen mot Château de Chillon.

Att strosa omkring vid slottet var en upplevelse i sig. Och även om den heta sommardagen höll oss från att gå in och utforska dess interiör, försvarsverk och lönngångar, räckte det gott att njuta av utsidan. Där slottets fasad mötte sjön och Alperna i horisonten och skapade en kuliss som nästan såg overkligt perfekt ut.
Efter sol, slott och en simpel men superb smaksensation som stavas spaghetti aglio e olio till lunch väntade dagens höjdpunkt på oss i Sion: vinprovning!

Unik? Då har du druckit ett schweiziskt vin!

Om du inte provat vin från Schweiz tidigare är du inte ensam. Det finns nämligen en anledning till att få har gjort det: Schweiz exporterar knappt 1 % av sitt vin. De håller det helst för sig själva, och efter provningen förstår jag varför. Kvaliteten var briljant. Så pass att ett par flaskor fick följa med hem som minnen… eller nödvändigheter.

Dagens sista stopp blev den mysiga orten Brig, vackert belägen i en dalsänka omgiven av floder, berg och flera inbjudande restauranger. En perfekt plats att övernatta och koppla av på inför de kommande dagarnas höjdpunkter.

Höjdmeter efter höjdmeter mot höjdpunkten

Den höjdpunkt som jag, ihop med Glaciärexpressen, längtat allra mest efter – som passande nog också bjöd på flest höjdmeter – var besöket i den anrika bergsbyn Zermatt, inbäddad vid foten av det världsberömda berget Matterhorn.

Efter att ha tagit tandhjulståget från Täsch till Zermatt, som tack och lov är en bilfri by (de smala gatorna hade inte direkt varit anpassade för vare sig möten eller fickparkering), fick vi 4–5 timmar att utforska området på egen hand.

De flesta i vår grupp tog bergbanan upp till utsiktsplatsen Gornergrat, men jag och Johanna bestämde oss för att upptäcka Zermattområdet till fots.
Cirka 700 höjdmeter senare – och med ungefär lika många foton i kameran – var vi uppe vid en utsikt som fick mig att tappa hakan. Och ord.

Så att med ord försöka beskriva känslan av att gång på gång behöva stanna för att utsikten blivit ännu vackrare än för fem meter sedan… ja, det är nästan omöjligt. Därför tänker jag att ett par bilder kan ge en bättre bild av hur det kändes, eftersom ”En bild säger mer än tusen ord. Men sex bilder säger mer än sextusen ord!”

På räls genom Schweiz vackra värld

Efter en sista schweizisk frukost klev vi ombord tåget som under fyra timmar skulle ta oss genom några av världens mest spektakulära tågvyer. Glaciärexpressen. Resans absoluta höjdpunkt. För den som väntat på något gott väntar aldrig… ja, ni kan resten. Och mycket väl stämde det!
För Glaciärexpressen levererade från första till sista minut, och levde verkligen upp till min förväntan när vi passerade alla gröna dalar, vitklädda berg, medeltida byar, glittrande alpsjöar och lantliga gårdar, omringade av förmodligen världens lyckligaste kor, hästar och får.

Fördelarna med tågresan:

- Fantastiska vyer av det äkta Schweiz
- Möjlighet att köpa god mat ombord och njuta av gastronomi + panorama samtidigt. (tänk dig att detta var som att äta din favoritmaträtt framför ditt favorit-tv-program, fast tio gånger bättre).
- Tid att kunna sitta tyst och bara njuta av omgivningen, eller att lära känna sina medresenärer ännu bättre medan toppar, dalar, boskap och solsken hela tiden lyste in i kupén.

Nackdelarna:

- Det var ibland en utmaning att ta riktigt bra bilder genom tågfönstren. Bättre att ta med någon du vill dela minnet med, och spara upplevelsen i hjärtat istället för i kameran.
- Resan tar slut. Men för oss slutade den i Chur, Schweiz äldsta stad, som bjöd oss på en liten uppvisning av sina mest mysiga kvarter och historiska byggnader innan vi klev ombord vår buss för att, via furstendömet Liechtenstein, fortsätta vår resa mot österrikiska Feldkirch, där både middag och hotell väntade.

Byn i Bayern som blev bonusstoppet från sagorna

Vemod. Det var känslan när frukosten i Feldkirch var uppäten och resan norrut tog vid. Förbi Bodensjön , genom tyska Bayern och längs ändlösa humleodlingar.
”Nu är det roliga slut och vardagen väntar”, tänkte jag medan jag såg ut över det solbadande landskapet som glittrade i grönt och guld, och bläddrade i Rolfskatalogen efter nästa resa att följa med på.

Men innan jag ens hunnit till vandringsresorna ropade chauffören ut att det var dags för lunchpaus. Men inte på en vanlig vägkrog. Utan i en medeltida by. En by som mycket snart skulle visa sig vara en av de mest otroliga platser jag någonsin besökt i Europa...

Vemod blir till riddarmod

Rothenburg ob der Tauber. Ett fullständigt sagolikt ställe som jag fortfarande inte förstår hur jag kunnat missa, eftersom jag anser mig vara ett stort fan av allt från geografi till medeltida platser och modiga riddarhistorier. Tänk dig High Chaparall, men byt ut cowboys mot turister i solhattar, byt vilda västern mot medeltid och byt kulisser mot riktiga korsvirkeshus.

Gatorna kantades av små butiker som sålde allt från lokala delikatesser (vi testade bland annat bakelsen med det säregna namnet Schneeballen) och julprydnader (ja, i augusti!) till villhöver-antikviteter och hela riddarrustningar, kompletta med svärd, sköldar och spjut. Dessutom såg de flesta byggnaderna orörda ut sedan medeltiden, även om fasaderna nog fått sig en uppfräschning.

Våra två timmar här kändes helt plötsligt alldeles för korta. Lunchen var sekundär; nu ville vi uppleva Rothenburg så mycket det gick. Och gick, det gjorde vi!

God jul i sommar

Den tyska medeltidsbyn blev en fantastisk bonus som mjukade upp den annars melankoliska känslan av att vår Schweiz-resa led mot sitt slut. Extra minnesvärt blev det när vi besökte Käthe Wohlfahrt, en av Europas största julbutiker som har öppet året runt.

I Käthe Wohlfahrt, och i flera andra butiker, blev det lite shopping innan vi tog plats i Rolfsbussen för att fortsätta norrut.
Även om Rothenburg inte ingick i vår resas faktiska program vill jag varmt rekommendera ett besök dit. Något du får göra på vår resa till Bayern, där vinprovning av frankiska viner, slottsbesök och ännu fler medeltida miljöer ingår.

Kuriosa: en stor del av inspelningarna till de två sista Harry Potter-filmerna gjordes i Rothenburg, även om många scener klipptes bort. Byns hus, gränder och torg inspirerade också filmteamet bakom Disneys Pinocchio.

Alperna och de bästa medresenärerna lever kvar i Göteborg

Efter en härlig vecka fylld av schweizisk mat, natur, kultur och historia kändes det märkligt att vara hemma i Göteborg. Det var som att hjärnan fortfarande väntade sig att se solglänsande alper, forsande floddeltan i grönklädda dalar och små alpbyar genom sovrumsfönstret varje morgon, medan tankarna drog iväg till Wilhelm Tells äventyr.

Det kändes också ovant att både frukost- och middagsutbudet krympte så markant i storlek, och att äta dagens första och sista måltid utan våra livsglada medresenärer, positiva reseledare eller skojfriska busschaufför med sina ordvitsar (som ingen kunde motstå att skratta åt, hur mycket man ibland än försökte stå emot).

Wapnö eller Cinque Terre – var ses vi härnäst?

Hatten av än en gång, Rolfs, för att jag fick uppleva platser jag länge drömt om att se – eller inte visste om att jag drömt om förrän jag befann mig där…

Min nästa resa blir en julmarknadsresa till Wapnö . Och därefter Julbordsträffen till Helsingfors. Vidare har jag inte bestämt vilken det blir, men de fem starkaste kandidaterna det står mellan nu att boka för 2026 är: Vandring Cinque Terre, Benelux, Champagne, Comosjön och, mycket tack vare Rothenburgs sagolika magi som bokstavligen förtrollade mig, Bayern.

Vi ses ute i Europa 2026. Eller redan nu i jul på en julmarknadsresa. Ni hittar mig i så fall mest troligast bland stånden med ost eller choklad från – Schweiz!